- Man måste prioritera som en elitidrottare

Heidi Moen (42) är en av Norges största kvinnliga travtränare. Hon beskriver yrket som stenhårt - på 21 år har hon haft mindre än fyra veckors semester. Hennes kärlek till hästen och glädjen av att jobba med dem varje dag gör ändå att det är värt det för henne.

I samband med Internationella kvinnodagen har vi pratat med Heidi Moen som har varit travtränare på heltid sedan 2000. Hon håller till i idylliska Bergnadalen i Norge och har 13 hästar i träning.

-Det är ett medvetet val att ha 13 hästar i träning. Jag hade 28 stycken som mest, men det blev för mycket jobb, och jag fick lägga för mycket energi på annat än det jag önskade att lägga all min tid på - nämligen det att ta hand om och träna hästarna, säger hon.

När hon minskade på antalet hästar gick även antalet anställda ner, så hon gör det mesta av stallarbete och träning av häst helt själv. Det blir det långa dagar av.

-Jag är på plats i stallet kl. 06:45. Efter fodring och utsläpp av hästarna är det mockning, fyllning av hönät och tvättning av vattenhinkar som gäller. Det här har jag hjälp med i den ena stallavdelningen. Efter det tränar jag hästar tills jag är färdig med dagens lista, och det spelar ingen roll hur mycket klockan blir, för jag kan inte hoppa över någon även om det tar lång tid. Jag är vanligtvis klar med träning vid 16-17, och efter det är det städning och skötsel tills jag går hem till middag runt 18-19. Jag är så lyckligt lottad som har en man som gör god middag varje dag, berättar hon.

Ända sedan hon var liten har hästar betytt mycket för Heidi, och i tonåren bodde hon nästan i stallet. Som ung tävlade hon både i hoppning och dressyr.

-Det är lite av en slump att jag började jobba med travhästar, men det var enda möjligheten som fanns för att jobba med hästar på heltid i bygden där jag bor. Dessutom var min moster travtränare och min stora förebild genom ungdomsåren.

-Vad är det bästa med att vara travtränare?

-Det är givetvis hästarna. Att jag kan tillbringa hela dagen med hästarna och lägga upp dagen efter deras behov, plus att jag kan vara aktiv och utomhus hela dagen. Jag har ett stort tävlingsinstinkt och tycker det är oerhört spännande att träna mot lopp. Även om det är mycket rutin och veckorna kan bli väldigt lika så är det ändå aldrig tråkigt. Så småningom har jag kommit dit att jag fått väldigt fina och lojala kunder, och många av dem ser jag som mycket goda vänner. Det betyder mycket för mig.

-Vilka tips skulle du ge unga tjejer som har en dröm om att satsa på ett yrke inom travsporten?

-Helt ärligt så tror jag att det är få tjejer som är lämpade för att vara travtränare. Du måste legga hela din själ i det, absolut all din tid. Man måste prioritera som en elitidrottare. Det är inte få bröllop och firanden jag har fått tacka nej till på grund av mitt yrke. Jag är så lyckligt lottad som har en partner som bidrar mycket i hemmet och i övrigt med det som behövs. Utan honom hade det varit tufft!

När dottern Tuva föddes var det inte många dagarna Heidi var borta från stallet och hästarna. Födseln inträffade tidigt en torsdagsmorgon, och redan på måndag var hon nästan tillbaka i fullt arbete.

-Tuva hade varit med på 50 lopp när hon var sex månader, och jag kan inte riktigt förstå hur vi löste det nu när jag ser tillbaka på det. På 21 år har jag aldrig varit sjukskriven, och jag har haft under fyra veckors semester sammanlagt på den här tiden. Det har varit stenhårt på många sätt, men för mig har det varit värt det, och jag känner att jag har fått betalt för insatsen. Jag fick börja helt från noll och har inte fått något gratis på vägen. Det kan nog finnas enklare vägar för många andra. Det är ändå möjligt om du verkligen vill det!

På frågan om det är några kvinnor i travsporten hon vill ge en hyllning till, är det ingen tvekan om vad Heidi vill svara.

-Jag vill hylla en hel grupp tjejer - nämligen alla underbara och duktiga hästskötarna jag ser runt omkring. De som jobbar långa dagar och helger, de som sköter om och tar hand om och presenterar vackra och välskötta hästar. De som tillbringar all sin lediga tid i stallet, eller de som jobbar som stallanställda i många timmar och med låg timlön. Jag ser dem på Snapchat och i andra sociala medier, jag ser dem på banorna och tycker de är jätteduktiga! De förtjänar egentligen så mycket mer än lite beröm. I vilket fall måste de få veta att travsporten är helt beroende av deras insats. Bra jobbat, tjejer!